Klagosång om stölden av ett adjektiv

IMG_5913

Jaha, här ser ni en gammal bild från mitt hem som visar en blomma som slagit ut helt vackert där den står på en silverne bricka i sällskap av ett litet urtidsdjur. Hur beskriver man den här blomman? Är den fin, snygg, vacker? Jag tycker inte att de orden räcker, så jag skulle vilja dra till med ordet skön. För det är ju det den är: den är skön. Den äger ju en tyngre skönhet som är av sådan dignitet att den skulle kunna nästla sig in i någon rad i Höga Visan, utan att någon skulle höja på ögonbrynen. Ni hör ju, man kan inte hålla på och förnedra den genom att kalla den snygg, det är inte rätt. Och jaha, vad är problemet då? Jo: att man inte längre kan använda ordet skön. Ordet skön har stulits från alla de blommor, människor och platser som en gång kallades sköna, och används nu som beskrivning av killar som gör något tokroligt (tar plats i skolan och kanske drar en tjej skithårt i håret samtidigt som han fiser), eller om tjejer som är “lite crazy”. Ytterligare ett exempel: På olika killsportforum på internet är det t ex ett tvångsmässigt upprepat epitet på den fruktansvärde hockeyprofilen/mansgrisen Niklas Wikegård (jag vet, för jag är medlem i ett sådant forum). Det gör ont att det är så! Jag får stoppa mig själv flera gånger i veckan när jag öppnar munnen för att beskriva något som är snäppet vackrare än bara vackert. Sitter jag och kollar nån Kate Winslet-film kan jag inte utbrista: “Så skön hon är!” när jag ser hennes vackra anlete, för då tror folk att jag tycker hon är Filip & Fredrik eller Anders Timell. Det är så fruktansvärt! Jag orkar inte mer.

Är skitsur

bild (13)

Är nu på lite dåligt humör för att jag har en enorm hög av läxor men kanske ännu mer för att jag i morse lade till en bild som färgmässigt och estetiskt alls inte rimmar med mina åtta senaste instagrambilder. Blir arg när jag tittar på de där nio bilderna, när jag ser hur dimmiga och milda de andra är (tack filter och snällt ljus), och hur den sista, den i vänstra hörnet, skriker. Den längst nere till höger är också irriterande, ser jag nu. Har svårt att lägga till bilder som innehåller rött för att jag det oftast slutar med att jag blir estetiskt störd och går omkring och muttrar. Alla bilder som innehåller former av orange måste också tuktas, som vore de små bonsaiträd. Tänkte liksom mild tukt, inte slavägarondska. Okej, det där var världens sämsta jämförelse, valde den bara för att jag fick ett bonsaiintresse för åtta minuter sedan. Orkar hur som helst inte göra en ny liknelse nu. Är upptagen med att vara vansinnig över att jag sitter här i brunspräckliga glasögon till gråmelerad collegehoodie. Fatalt ful kombination, måste byta tröja.

Jag måste lära mig spanska

Skärmavbild 2014-03-18 kl. 20.55.31

Framför spegeln, Helene Schjerfbeck, 1937. Behövde titta på något svalt efter att idag ha bränt vit hud till röd oigenkännlighet. Glömmer hela tiden att jag bor på 800 meters höjd, glömmer hela tiden att sluta med tvångstankar som att läsa en hel roman från början till slut utan att röra mig ur fläcken trots att solen bränner. Det var The Great Gatsby, förresten. Inte för att den nyss gått på bio, utan för att den finns på en litteraturlista i en kurs jag läser. Den heter Literatura Norteamericana II och den går bland annat ut på att vi ser på fransk dokumentär om förbudstiden, dubbad till grötig spanska. Kursen ska egentligen ges på engelska, men Spanien är, milt uttryckt, ett överraskningarnas land, där en kursplan inte är en kursplan. När jag en gång googlade på mobilen under föreläsningen för att jag inte förstod allt i en dubbad film blev min lärare upprörd och sa: “Du måste lära dig spanska.”

Christus triumphans i Hälsingland

IMG_2413Så. Nu är ni inne i Trönö gamla kyrka, med min mamma och pappa. Bakom pappa som i stunden andäktigt betraktar kyrkans kor kan ni ana ett stort träkors från tidigt 1400-tal. Det är ett s k triumfkrucifix som ska visa på den triumf Kristus vann över döden (Christus triumphans). I normala medeltidskyrkor brukar det hänga i triumfbågen där långhus övergår i kor, så hela församlingen kan sitta och känna sig som ett riktigt segrargäng när de blickar framåt/uppåt, men i Trönö gamla kyrka hänger det alltså på långhusets östra innervägg. Jag måste säga att jag tycker det är finare så. Det är ju ändå nog utsmyckat i koret, det finns något befriande i att dosera härligheten så man kan få något gott när man sitter i kyrkbänken och ens öga trött vandrar iväg åt öster.

P.S. Spelade in söndagsklockorna i Iglesia de Santa Ana nu medan jag låg i min fula säng i rokokoimitation och skrev detta. Ni kan ju låtsas att de klingar likadant i Hälsingland.

Senmedeltidsdags!

IMG_3473 (1)Få saker plågar mig mer än att man inte vet exakt hur gammal Trönö gamla kyrkas klockstapel är. Den är i trä och doftar starkt av tjära (inga andra dofter har påverkat mig mer utom en och den ska jag berätta om en annan gång), och påminner till sin konstruktion om norska stavkyrkor. Har besökt den på alla bilsemestrar med familjen sedan typ 1989, alltid krupit uppför den där läskiga lilla stegen och ivrigt sökt efter gammalt klotter i form av 1800-talsinristningar på balkar och brädor (de finns). Har läst någonstans att den tros vara från 1500-talet, att den byggts ungefär samtidigt som kyrkan byggdes ut (kyrkan är ett kapitel för sig och ska avhandlas en annan gång), men det störiga i det här är att ingen tycks veta. Eller så står det bara ingenting på internet, och det i sig kan ju få en att vilja skrika rakt ut. Hur som helst, min största farhåga är att stapeln ska bli nedbränd av en satanist. Innan det sker vill jag faktiskt veta. Klockstapelforskare, träd fram! En annan sak jag skulle vilja veta är varför jag sommaren 2012 trodde mig kunna komma undan med att klättra i helgade klockstaplar med Garth-Algar-i-Wayne’s-World-hårkvaliteten, dvs denna:

url-2

Mandelträdet

bild (12)Alltså, jag tror att det är ett mandelträd. Det som står där vid muren. Man ser även lite av det som ska vara någon slags pilgrimskyrkogård. Platsen får ej bebyggas, eftersom den räknas som helig. Jag visste iallafall inte vad jag skulle tro förrän mandelträdets blommor slog ut. När jag såg det visste jag att platsen var mer än bara gräs och hemlösa kattuslingar. Den känns faktiskt helig, den måste vara helig. Gud lär ha placerat det där, genom att förse någon med rätt handfull mandlar vid rätt tillfälle. En mandel hamnade i den leonesiska jorden, och ur jorden växte detta träd, som gläder mig så. Det är svårt att vara bedagad studentska bland hundratals unga erasmer*, men mandelträdets vita skrud underlättar något.

Trädet har nu blommat i flera dagar, och blommorna har otaliga insektsgäster. Fridfullt, tänker ni. Nja, tänker jag, som vet. På muren har någon murat fast vassa glasbitar, och målat dem med röda som för att insinuera att en eventuell inkräktare har ett blodigt öde att vänta.

*erasmer – pluralis av erasm, syftande på deltagare i det europeiska ungdomsfest- och utbytesprogrammet Erasmus.

Gamla minnen

bild (11)

Den absolut bästa tiden i mitt liv var högmedeltiden i Västeuropa, från ca 1000 till 1350. Eftersom jag minns den som en härlig tid har jag bestämt mig för att återuppliva och återuppleva gamla minnen. Har därför flyttat till León, som mellan 910 och 1230 var ett stort mäktigt konungarike på iberiska halvön. Har ett rum fyllt av fula möbler i rokokostil och ett fönster som vetter mot en 1100-talskyrka som genom åren förvandlats och nu har en skrud som känns senmedeltid och 1700-tal. Mellan mitt hus och kyrkan finns bara en mur, ett mandelträd och en gräsplätt fylld av hemlösa katter, skräp och plåtbitar. Under de hemlösa katterna, skräpet och plåtbitar vilar kropparna av pilgrimer som en gång i tiden gått hädan. Deras själar är nu hos Gud. Bevis på detta kommer i nästa inlägg.